När man lever på batterierna
Jag är inne på min tuffaste arbetsvecka på länge. Det har varit väldigt lite sömn och väldigt mycket jobb och väääldigt långa dagar. Det blir så ibland. När vanliga jobbtider och internutbildningar krockar lite. Det är tur att man har de finaste vännerna och den finaste familjen, som förstår och stöttar när man kommer hem och faller ihop på sängen vid tio på kvällen och sedan försvinner igen sex på morronen (ni är underbara!). Allt är så förbaskat roligt just nu, men det tar tid. Det är utbildningar hit och dit. Nya människor och det där med fritid... näe, det kommer ju sen.
I måndags laddade jag upp batterierna ordentligt, så jag har det himla bra fortfarande. Jag lever på den där dagen i solskenet, då ag första gången i år kunde gå ut en sväng i bara t-shirt. Och jag, min mamma och våra flickor gick ut och sprang i skogen (flickorna), låg mitt bland vitsipporna (Jag & min kamera) och bara stod stilla med slutna ögon och lyssnade på fågelsången (min kära mor)!
Snart är det helg. Snart. Bara två underbara dagar kvar med jobb först och sedan de där fina människorna som jag lärt känna och som jag älskar just för att dem är dom dem är. Och som älskar mig för att jag är den jag är. Det är vänskap det!
Och lycka är att få rusa runt i skogen!
så livlig hund!