När Annie...

Älskade lille grabb, hur fort har inte tiden gått? Du föddes ju nyss, alldeles för ett kort tag sedan fångade jag dig i mina händer och lade dig till rätta på min bröstkorg, med handen vilandes på din pyttelilla rumpa och ögonen översvämmade av ofällda tårar. Den lyckan, den känslan, ögonblicket kärleken exploderade i mig var ögonblicket jag för första gången rörde vid din mjuka hud.

 

Sedan dess har tiden rusat iväg men jag har älskat i stort sett varenda minut. Jag har tagit tillvara på varje stund, inte fyllt dagarna och nätterna med andra måsten, utan fokuserat på mig, på oss och vår familj. Stressen av att inte räcka till ebbade bort och istället har jag njutit av att se dig utvecklas, höra dig gå från bebisens ynkliga pip till dina första ord. Mamma, nej, hej, tack och baba (pappa), i den ordningen. Du är så lätt att kommunicera med, så tydlig med vad du vill, när du pekar och rycker och kommenderar med din högljudda stämma. För oj, vad högljudd du är! Du skriker och tjuter, tjoar och mullrar, growlar som en liten hårdrockare och morrar som en liten dinosaurie. Jag är så tacksam över mina Bose-hölurar, som tar udden av ljuden ibland. Aldrig förr har jag haft en bebis som är så pratglad och testar ljudvågrnas möjligheter.

 

Älskade kille, vad du är rolig. Du är sjövild och busig och testar alla gränser. Allt ska klättras på och undersökas. För ett par-tre veckor sedan lärde du dig att klättra upp och att du ska ner med benen först igen, så det öppnade en ny värld. Köksbordet, vardagsrumsbordet, soffan - inga hinder är för stora om man bara är envis nog! Och envis, det är du. Du ger aldrig upp, vilket påminner oss om Saga. Den tysta beslutsamheten, den trotsiga blicken följd av det kaxiga och stolta leendet när du lyckades. Du är lika busig som syrran också. Du sitter gärna och gör något du inte får, och tror du att vi ser dig springer du snabbt iväg. Du skrattar högt när vi säger "nej William" eller "ajaj!" och vill gärna bli jagad. Samtidigt spottar du fint ut allt du stoppat i munnen om jag räcker fram handen och säger "tack, tack!". Du ger mig gärna allt du inte får ha, så länge jag säger tack. Min lille gentleman!

 

Du börjar bli försiktig med djuren nu. Det märks att du förstår vad man säger. Du testar och tittar efter våra reaktioner. Klappar försiktigt på Geisha innan du klappar jättehårt eller griper tag i hennes päls. Hon väntar tålmodigt och låter dig hållas, medan Sauron alltid håller två meters avstånd till dig numera. Akira också. Hollie däremot älskar dig och låter dig dra i hennes päls hur mycket du vill, och hon tvättar dig i ansiktet så fort hon får chansen. Då är det du som flyr från henne!

 

Du är försiktigare med andra barn också. Förra veckan träffade du en sex månader gammal flicka och du gick fram och gav henne en kram. Oj vad vi skrattade och jag blev lite rörd. Sedan gav du henne alla pinnar du kunde hitta, väldigt fundersam över varför hon inte tog dem när du räckte fram dem. Inte förstod du att hon inte riktigt lärt sig sådant än, men hon tyckte att du var lika intressant som du ansåg henne.

 

Du är vår lilla tjejtjusare. Flickorna på förskolan, särskilt Vendla, har du om ditt lillfinger och de vill hålla dig varje gång vi kommer. Du sträcker ut dina armar mot dem och jag får i lugn och ro hämta dina systrar för att de stora tjejerna håller koll på dig. Fröknarna tycker det är lite jobbigt, men jag tycker att det är jättebra. Du blir social och framåt och du älskar uppmärksamheten. Om jag inte räcker över dig skruvar du på dig för att komma ner till dem. Tjejerna på fritids brukar ha mellanmål när vi kommer och hämtar dina systrar, och de fastnar alltid i hallen med dig en stund. Du älskar att vara med de äldre barnen och blir lika irriterad på mig när du inte får gå in på avdelningarna eller när jag tar upp dig frö att gå igen.

Hemma vill du också vara med de stora barnen. Du river det tjejerna bygger med duplo fastän du ibland försöker bygga någonting. Systrarna har lärt sig att gå upp och leka för att slippa dig, eller bygga någonting till dig som du får plocka med eller riva. Du och Saga har fantastiska lekar för er nu, ni springer runt, runt köksö och jagar varandra, tjutandes av skratt. Livia har mer koll på dig, gillar att bära dig, hjälpa dig att nå saker. Hon ser även till att du inte hittar på bus, tar ut saker ur din mun och skvallrar när du klättrar eller fått tag på något. Du älskar Livia och vill så gärna att hon ska leka med dig. Du älskar båda dina systrar och skrattar så du kiknar när de busar med dig. Jag får däremot kämpa hårt för minsta leende. 

 

Du kan höja ena ögonbrynet precis som min morbror Yngve gör, och det ser så kul ut. Annars är du mest lik din pappa, med gyllene lockar som blir raka när det gått ett tag från att du tvättat håret, men som blir superlockiga när de är våta. Det ljusnar nu när sommaren närmar sig, annars har du och Saga samma hårfärg. 

 

Du är kräsen i maten, till skillnad från dina systrar. Kolhydrater är det bästa du vet, men grönsakerna slänger du bara på golvet. Morötter och ärtor är du inte alls förtjust i, vilket var tjejernas favoriter. Du älskade mackor med leverpastej och ost under en lång tid, men just nu ratar du mackor helt och vill ha gröt. Det går inte att mata dig, för du ska äta själv. Kladda och pilla, det går, annars slår du bara bort skeden.

 

Du sover för det mesta hela nätterna, men kanske var tredje natt vaknar du till och vill över till mig. Pappa kan fungera, om du inte ser eller hör mig, men är jag där ska du absolut ligga hos mig. Du somnar med en flaska vatten, 120-150ml, inför natten och inför dina två vilor under dagen. På natten vill du ibland ha den när du somnar om, men oftast går det bra utan. Du är lätt att få att somna, du vill helst ligga själv med din flaska och mumla och pladdra lite innan du somnar i spjälsängen. Ibland, när tänderna gör ont, vill du somna med någon av oss i vår säng.

 

Läsa böcker är något du börjar tycka om! Du vill helst stänga boken, men är de enkla och gå fort är du riktigt intresserad, i alla fall av böckerna som man bläddar mycket i. Allt oftare får du vara med och läsa på kvällarna, även om vi oftast tar en eller två småbebisböcker först och sedan lägger dig i din säng med flaskan. Ibland blir du arg och skriker ett par-fem minuter och ibland somnar du direkt. Man märker direkt om du kommer somna eller ej, för är du inte trött står du upp och då hämtar vi dig igen. Lägger du dig ner och protesterar vet vi att du strax somnar.

 

Favoritlekarna är att utforska. Du lägger allt du får tag på i saker, så fjärrkontrollen har varit borta i över två veckor och vi har beställt en ny. Vi hittar den nog i någon sko framöver. Du fyller mina skor med duplo, drar ut skosulorna och lägger dem i dina leksakslådor och vll hemskt gärna rota i alla kökslådor. Du börjar gilla att lägga tillbaka saker, så du städar gärna undan duplot när vi städar. Men rätt som det är börjar du riva ut istället, så så värst städat blir det inte även om du är snäll och hjälper till.

 

Du har en lugn och härlig personlighet, men du är enormt bestämt och envis och blir ruskigt arg under korta ögonblick när du inte får som du vill. Men överlag är du en godmodig liten filur som har mycket nära till skratt, du är självständig och nyfiken samtidigt som du är väldigt social. Du kommer när man ropar och du förstår så mycket. Jag bad dig vänta häromdagen i vår säng medan jag hämtade min telefon hos tjejerna, och du satt fint kvar och väntade. Ropar jag attd et är dags att äta springer du fram och försöker klättra upp i din barnstol. Säger jag att vi ska hämta tjejerna knallar du ut i hallen, och frågar jag om vi ska byta blöjan kommer du antingen fint till mig, eller så blir du arg, vrålar nej och rusar åt andra hållet.

 

Älskade unge. Ett år idag. Det firar vi med lite enklare fika och några nära kompisar, din farmor och farfar. Grattis på din dag, min stora, lille plutt! Wille, vilda Wille, vårt lilla Troll.