Kvällsljuset, kan man annat än älska det? När allt blir gyllene, när allting fattar eld, skimrar och lyser? Igår vard det en fantastisk solnedgång, men jag hade ingen kamera till hans och befann mig på en plats där horisonten skymdes av hus och träd. Men jag sprang i den nedåtgående solen och njöt av den. Sprang barfota med min flicka vid min sida. Det var fantastiskt.

 

Jag älskar att fotografera i kvällsljuset. Tog dessa bilder på vackraste Jenny i mjukt kvällsljus förra veckan. Tänker ta tillvara på fler sådana kvällar framöver. Fotografera människor, det måste jag öva på. Jag är så ovan vid det! Men trots allt... jisses, vad den här människan är vacker. Inte bara till det yttre, nej, hon är vacker inifrån och ut. Jag har de vackraste vännerna. Ingen nämnd, ingen glömd. Tack för att ni finns!

 

Solnedgång <3

 

 

Så mycket att göra och så lite tid att göra det på...! Nu är sommaren här. Jo, faktiskt. Försommaren. Det är varmt, så underbart, härligt varmt. Och jag springer ut med hundarna utan skor. Igår regnade det, och jag vandrade barfota genom varma vattenpölar för första gången i år. Tusentals bilder i datorn att gå igenom, men för underbart väder att sitta inne vid datorn. För ljust för att se någonting på skärmen.

 

Vissa saker är underbara. Som att det är för ljust. Jag knarkar bra böcker på väg till och från jobbet. Kastar mig in i skira sommarklänningar och slitna jeansshorts. En bikinitopp under så att man när som helst kan slänga av sig tröjan. Sommaren, så fantastisk!

 

 

 

Igår hade jag finbesök, och hela dagen tillbringades ute i gräset, uppe i träden, inne i träden...! Vilken dag. 22 grader varmt, solsken, sällskap. Smutsiga fötter, gräs mellan tårna. Sommarklänningar, vinden i håret. Man stänger tråkigheter inne och går ut i våren. Njuter av den medan den dröjer kvar. För nu har våren börjat falla mot marken. Tusentals blekrosa kronblad ligger på den solvarma asfalten. Och det gröna börjar sakta ta vid. Överallt. Lummigt, vackert.

 

Och sommaren är efterlängtad!

Tack! <3

 

 

En och en är de vackra. Tillsammans bildar de ett moln av skönhet. En vägg av väldoft. Av vår. Och jag kan inte låta bli att njuta lite till. Och lägga upp några bilder till... för snart har dem blommat ut och bara minnet finns kvar, dröjer som en doft i luften. Tills nästa vår...

 

Åh, älskade vår!

 

Jag vill vara ute och dansa i det gröna gräset. Lägga mig ner och se molnen tumla runt i sin lek över himlavalvet. Men det hinns inte. Så mycket att hinna med och så få timmar på dygnet över! Men dem som faktiskt finns... dem utnyttjas för fullt! Idag gick jag barfota med hunden. Idag gick jag i bara linne hem från jobbet. Äntligen är värmen här, äntligen är det senvår eller försommar eller... ja, vackert.

 

Det här är det bästa jag vet. Svensk vår. Tusentals färger och fåglar, blommor, knoppar, djur. Hela världen vaknar, knoppar, blommar. Så praktfullt, den skira grönskan, de flortunna kronbladen.

 

Bilder från en promenad i solskenet förra veckan. Har så mycket i datorn att gå igenom!

 

Alla andra satt inne och tittade på fotboll. Champions league tror jag det var, någonting stort i alla fall. Och jag såg ut genom fönstret och såg himlen anta en blålilarosa ton. Fotbollen rullade vidare på TV:n, men jag satt inte längre i soffan med de andra. Jag vandrade iförd sandaler genom daggvått gräs, över knastrande grusvägar, under vårens knoppande grenar.

 

Det är mer än två veckor sedan, nu. Och först nu öppnar jag bilder och återupplever den där kvällen. Våren höll fortfarande andan, knopparna svällde, kylan hängde kvar i luften... bara jag och våren, under den allt mörkare himlen.

 

 Annie Brickman     

Den senaste veckan har varit otrolig... varm! Våren, vart tog du vägen? Nu är det ju nästan försommar! Det har varit över 15 grader varje dag. I fredags bar jag för första gången sommarklänning, och det var för varmt för jacka. Så härligt det var. Bara jag, flickorna och vårvärmen... och så kameran! Pappas Sony A77:a. Jag funderar seriöst nu på vad jag ska köpa för kamera. Är lite sugen på att slå till på en fullformatare. Men A77:an har den där utvikbara skärmen som jag gillar så mycket! Varför har inte proffskamerorna sådana? Dåligt!

 

Sony A77, Canon 7D eller Canon EoS 5d Mark II... ett livsavgörande val... tips mottages tacksamt!

Mulet, men 19 grader varmt! Maj, älskade maj!

 

 

Igår var vi ute och gick. Mycket och långt. Först tillsammans med mammas hundar, till de vackra ängarna (där dessa bilder togs). Sedan, på eftermiddagen, bara hon och jag. Gick, inte för att vi var tvugna, utan för att vi ville. Höll varandra sällskap. Då och då lekte vi, då och då stannade vi. Då och då kröp hon upp tätt intill mig och tryckte in sitt lilla, silkeslena huvud mellan min arm och min kropp. Bry dig om dig, sa hon, på sitt vis. Och vi kastade pinnar, badade (nåja, hon badade) i älven. Sprang så fort vi kunde (Hon vann, som alltid nu för tiden! Tänk att det fanns en tid då jag var snabbare...).

 

Det finns ingen kärlek som är densamma som den man hyser till ett djur. Detta vilkorslösa, förtroendefulla. Denna kärlek som är helt ordlös, kravlös. Allt hon begär av mig är min uppmärksamhet, då är hon nöjd. Det är lätt hänt för mig att ställa allt för många krav på henne. Om hon inte når dem, är det mitt fel, inte hennes. Men hon når upp. Hon är allt jag någonsin kunnat drömma om. Hon är verkligen den hund som jag önskade mig. Tröstar mig när jag är ledsen, får mig att le när jag är arg. Hon är den som fått min livsinställning att bli som den blivit. Vad spelar det för roll om det regnar? Man kan kasta pinne ändå.

 

Tack vare henne har jag sett många vackra platser. Vid tidpunkter som jag annars aldrig skulle varit ute. Jag har mött så många intresssanta människor. Hon är den som alltid säger god morgon med sitt leende, även när morgonen känns allt annat än god. Och hon kryper gärna så nära, så nära. Lägger sitt huvud i ens knä och tittar på mig med stora, kloka ögon.

 

 

Mitt underverk, snart tre år gammal. Vart har tiden tagit vägen?

 

 

Förra fredagen var jag i Göteborg och fotograferade folkmusik. Så roligt det var, och så annorlunda! Jag är inte så insatt i det där med musik, och folkmusik hör jag i vanliga fall bara på midsommarfirandet (om jag besöker något), så det var riktigt roligt. Jag dansade med kameran i händerna, brände av bild efter bild. Hög ISO, för jag ville inte störa de som dansade eller de som spelade med en aldrig vilande blixt.

 

Smakprov?

 

Snart dags att spela...

 

 

Jag är egentligen emot rökning, men rökning gör sig tyvärr rätt bra på bild. Det är någonting intressant med hur röken ringlar iväg. Den är ju vacker! Kan ingen uppfinna hälsosamma och ofarliga cigarrer och cigaretter? Fast man fyller ju bara 25 en gång i livet, och då är det väl ändå okej att vara både ohälsosam och farlig. Min finaste flicka, grattis i efterskott! Jag är så himla lycklig över att jag träffat dig. Och alla härliga människor jag träffat genom dig. Jisses, vad livet vore annorlunda om vi aldrig mötts... fy!

 

Bild på Jonas, redigerad av Jonas, fotad av mig... med hans kamera!

Inspirerades av hans redigering en aning. Lade till och med i lite extra brus i bilderna...! ;-)

 

Hemligheter är någonting av det värsta jag vet: det är ju omöjligt att hålla masken! Men vi lyckades. Och överraskade en underbar vän med nystädad lägenhet, sällskap och fika efter jobbet! En underbar dag, helt enkelt, trots att den började lite sisådär med spöregn och bortlagda bilnyklar, omplanering och bilresor i små omvägar kring stan...

 

Jag var lite paparazzi men för en gångs skull har jag redigerat bilderna för att enbart förmedla känslan. Den bestående känslan som jag har i bröstet just nu. Minnen som sakta bleknar men slår rot i hjärtat. Jag gjorde bilderna svartvita, justerade lite kontraster och nivåer, samt lade till lite brus.

 

 

Ni <3

 

 

Ledig, fullt upp. Så som det bara ska vara. Underbart väger, inte soligt, men varmt med doft av sommar. Härliga planer. Roliga planer. Nu ska kameran med och saker ska fixas. Förhoppningsvis tar jag lite bilder på det. Hemligheter! Jisses vad jag har svårt för det. Men dem är väldigt roliga när man väl får avslöja dem!

 

Bilder från mc-cortegen jag deltog i förra lördagen.

 

 

Vilken helg, vilken kanonstart på en ny vecka. Finbesök från Smålands skogar, tjugofemårsfirande på en solig balkong, sommarvärme... veckan blir bara bättre och bättre. Och så många spännande saker som är inplanerade...! Jag har vårkänslor. Det kliar i tårna efter att sparka av mig skorna och hjula omkring i det mjuka gräset. Det kliar i fingrarna att fotografera allt och alla...

 

På tal om att fotografera. Vem och vad får du fotografera? Om du är osäker, så tycker jag att du ska klicka HÄR och lära dig vad som gäller. Men kom ihåg, respekt och hänsyn kommer man oftast längre med än lagar.

 

Fotograferade blåsippor i söndags. Så vackra dem är!

 

 

I cirklar rör vi oss, om och om igen. Nya tag, men bara samma dagar i ny upplaga. Nu är det en ny vecka, men det är måndag igen. Den här veckan blir nog lika fantastisk som den föregående! Idag blir det finsällskap från Smålands djupa skogar, i veckan mys och tjötande med vännerna. Och jobb, det blir det också. Och solsken. Nya utmaningar, nya glädjeämnen.  

 

Hästhov

 

 

Vilken helg det har varit, och än är den inte riktigt över. I fredags fotade jag en spelning för ett band, och igår åkte jag runt sönder om Göteborg på en Harley Davidsson med ett fånigt leende på läpparna och en kamera om halsen. Och så ska vi inte glömma att vi bokat en Gotlandsresa och börjat packa så smått, haha. Det är ju bara 16 veckor kvar... så det gäller ju att förbereda sig. Eller inte.

 

Men största ögonblicket på hela helgen var ändå när jag stod där på Järntorget och fick syn på den. Den första lilla, utslagna blomman. En vink av vad som när som helst händer. Då tusentals blekrosa knoppar slår ut. Finns det någonting vackrare än dekorationskörsbär?

 

Årets första, lilla blomma