När man har syskon
Jag är så glad att jag skrivit om barnens utveckling varje månad det första året. Det är så kul nu att gå tillbaka och jämföra. För man minns ju ingenting rätt! Är det något jag blivit chockad över sista åren är det hur dåligt minne människor har men vi tror att vi minns. Jag och Adam kan vara bombsäkra på något, men när man går tillbaka och kollar i gamla dagböcker (honom) och bloggen (jag) så är det så ofta vi minns fel.
Ingen av oss minns detaljer om vilket barn som gjorde vad och när. Vi bägge tror att vi gör det, men när vi kollar bakåt har vi båda fel. "Vad någon av tjejerna så här stabil?" frågade vi oss häromkvällen. Men när vi kollade på bilder och texter så inser vi att de bägge två var ännu tidigare. Vi minns Livia som svår, men när jag läser och ser tillbaka tyckte jag att hon var lätt. Det var först när Saga kom som vi insåg att Livia var "mer besvärlig", alltså att hon alltid ville vara i famnen. Men vi hade ju inget att jämföra med.
Det finns dem som anser att man inte ska jämföra barn och särskilt syskon, men de som säger det kar troligtvis varken barn och inte fler än ett i så fall. För det är klart att man jämför, det vore väl sjukligt annars!? Hur skulle man annars veta om något var fel? Jämföra ska man och det gör man, men man ska inte döma eller tala nedsättande, sänkande eller kränkande. Det är ingen tävling, att växa upp. Men alla är olika och det är okej. Att prata om det är inte fult. Hur ska vi lära oss om vi inte pratar eller funderar och jämför?
Vi är trebarnsföräldrar. Det känns så sjukt häftigt. Just nu är jag så uppe i det och hinner inte blogga så mycket som jag vill, men det är okej. Just nu är jag föräldraledig och har alla tre själv fyra dagar i veckan. Vi har massor med projekt som vi försöker påbörja, fortsätta och avsluta på våra långhelger. Adam tar ut föräldraledighet varje måndag. Det är underbart att vara allihopa! Vi hinner både pyssla hemma och hitta på lite äventyr. Den är sommaren har vi varken ork, råd eller lust att resa, men vi har en hel del material kvar hemma och barnen älskar att hänga med. Wille sover ju mest, Saga busar mest men Livia är riktigt duktig! Det känns enkelt att ha dem alla tre, vilket jag absolut inte trodde! Vi har det så himla mysigt. Men det är tidiga mornar med tjejerna, och Wille sover ju inte hela nätterna, så det blir mycket lite egentid då jag t ex kan blogga. Men för er som vill följa med lite tätare uppdateringar kan jag rekomendera instagram, LummelundaEtebols. Där kan ni se varför det är lite tyst här! Det är mycket som händer.
Älskade ungar, vad ni är underbara! Som individer och tillsammans!