När Annie...

Nu är du snart ett år, vårt lille monster!

 

Du går och morrar och growlar som en liten hårdrockare. Du är den mest pratglada lille bebis jag träffat, du är nästan aldrig tyst! Ju tröttare du är, ju mer pladdrar du. 

 

Den senaste veckan känns det som om du levlat upp. Du har lärt dig att klättra upp på nästan allt som når dig till bröstkorgen, och du börjar förstå att du måste gå ner med fötterna först också. Det innebär att vi äntligen kan börja känna oss lugna omkring dig! Du slår dig mer sällan nu, trots att du går stadigt, springer och härjar. Fast när du är trött gungar du väldigt mycket. Balansen är fantastisk för att bara vara 11 månader. Alla tror att du är ett år eller äldre.

 

Du är framåt och social, även om du börjar bli lite blygare nu. Du går gärna fram till folk på färjan eller ler åt folk i butiken när vi handlar. Du är dock ganska mammig, så ibland är du ändå ett litet plåster på mig. Du är kavat av dig och vill gärna hälsa och ha uppmärksamhet. Det bästa du vet är att hänga med till förskolan och hämta tjejerna, Livias kompis vill bära dig och det älskar du. Du är omgiven av tjejer.

 

Du säger mamma och nej, och ibland hej. Annars är det mest svammel. Du sätter ihop alla möjliga kombinationer av ljud och skrattar lyckligt om jag härmar dig. Jag pratar mycket med dig och berättar för dig vad jag gör eller vad vi ska göra. Till min stora förvåning börjar du nu förstå. På färjan lade jag ut skötbädden på golvet i kupén och sa att jag tyckte du kunde komma till mig så att vi kunde byta blöja. Från där du stod kunde du inte se skötväskan, och du lekte med dina systrar. Men du stannade, såg på mig, och kom sedan tultande och satte dig på skötbädden! Det är också marginellt enklare att byta dina blöjor nu sedan några dagar tillbaka, som om du börjar inse att det är skönare med ren blöja än full. Annars bryr du dig inte så mycket. Vissa bajsblöjor säger du till om och blir gnällig, men du kan vandra runt med blöjan halvvägs till knäna innan du klagar. Vi har en galen tanke på att pott-träna dig snart, någon gång i sommar. Det kändes galet tills nu, för jag tror att du kommer att vara mer än redo.

 

Du sover hela nätter nu! Vi nattar dig enkelt genom att ge dig en plaska med 120-150ml varmt eller ljummet vatten i en flaska, bäddar in dig i en filt och lägger dig i din spjälsäng. Det kan komma någon minut av protester när flaskan är slut, men för det mesta ligger du bara och pladdrar lite för dig själv innan du däckar. Men när det kommer tänder, då vill du sova på mig. Jag sätter ner dig bara för att ta upp dig igen innan jag ens hunnit släppa, för du kan inte bestämma dig vad du vill. På dagen kan det vara lite trixigare men du sover fortfarande varje förmiddag en till två timmar och samma sak på eftermiddagen, när vi hämtat dina tjejer.

 

Annars är du så självständig nu! Du utforskar allt, stoppar allt i munnen och flinar åt mig om jag ber dig att spotta ut det, men ofta gör du det ändå när jag sträcker fram handen. Du skrattar om jag säger nej, så ofta får man spela oberörd. Du gör ofta saker du inte får för att se om det blir någon reaktion, och oj vad du skrattar då! Hemma är det lugnt, det är säkert och det finns inget du inte får ha (förutom toalettborsten, så vi stänger badrumsdörren) i din nivå. Hos andra är det stressigare! 

 

Du har bemästrat trappor nu, så det är viktigt med stängda grindar.

 

Oj vad arg du blir när du inte får som du vill! Du är vanligtvis glad och lugn som person, easy going som man brukar säga på engelska. Men om vi tar den leksak du haft (vilket oftast inte är en leksak men du tyckte det) kan du verkligen vråla på oss. Du testar att nypas, knuffas och att dra i håret. Vem vet, ibland fungerar det ju? Jag pratar till dig på samma sätts om med tjejerna då: "Det är okej att bli arg, det är inte okej att slåss" tätt följt av vad man kan göra istället. 

 

Maten då? Du äter lika stora portioner som jag, men så växer du ju också jättemycket. Du vägde 9320 gram och var 74cm lång på 10-månaders kollen och ökar ju hela tiden. Storlek 74 i kläder är oftast för tight nu och jag har börjat byta till 80 vilka då istället ofta är för långa. Vi använder färre och färre bodys, nästan inga, eftersom du är så aktiv och svår att klä på. Tröja och byxor är det vi har mest på dig. Du drar av dig mössa, vantar och strumpor så det har jag gett upp. Jag virar in dig i en filt istället, om vi ska korta sträckor ute. Vi har nu två par skor till dig, men du är inte alls förtjust i att behöva ha det på dig. Då sätter du dig helst ner eller stapplar som ett litet fyllo. 

 

Du är inte intresserad av böcker än, och slänger bort alla leksaker du inte vill ha på ett så vårdslöst sätt att vi ofta skrattar. Vad det än är, när du är klar med det slänger du bort det.  Du älskar att slänga maten på golvet och har börjat mata oss alla. Hundarna är dock de enda som gillar att bli matade i vårt hushåll.

 

Du är dyrkad av dina systrar och får vara med på mer och mer av deras hyss och busstreck. De bjuder in mer till kel och jage är något ni ofta gör. Runt, runt köksön! Eller bygger med lego. Idag fick du för första gången gå ut och stå i gräset och i sandlådan, det tyckte du var riktigt häftigt! Jag ser fram emot att tillbringa sommaren med dig och se dig och dina systrar upptäcka världen. 

 

Älskade lille sork, vad du är rolig och enkel att ha och göra med. Min lilla skatt och solstråle. Snart är du ett år, och snart är föräldraledigheten över för min del. Bromsa tiden, ha inte så bråttom! Men jag förstår dig, för det är så kul att leva, så kul att lära och så kul att leka. Tack William, för dessa elva månader av skratt och gos och djupa suckar. Tänk om jag vetat hur kul, enkelt och spännande det är med tre barn! Vi har sådan enorm tur som fått just dig, William. Du passar perfekt in och vi är alla galet kära i dig. Särskilt dina systrar.