När vi har en femåring i huset - Livia 5 år
Älskade lilla bebis, som skrattade så härligt och som beatboxade runt i vårt gamla kök, du som hade ögon som en white walker och skuggor runt dem som Voldemort, men ändå var helt bedårande söt och som skrämde mig mer än något annat gjort när du med glittrande ögon gjorde ett anfall mot stora vägen - du finns inte mer, inte annat än i mitt hjärta och i mitt allt suddigare minne. Dagarna har flutit ihop. Men dessa små nedslag som jag gjorde i ditt livs början och nu varje år du fyller är guld för mig. Jag läser om dem då och då, skrattar och minns på nytt allt jag glömt men som jag trodde atrt jag aldrig skulle glömma. Du har lärt mig så mycket, lilla Livia, men främst hur snabbt tiden går och hur viktiga de små ögonblicken är.
Idag fyllde du fem år. Du har längtat i månader och ritat inbjudningskort sedan februari. På lördag har vi kalaset och du kan knappt bärga dig. I morse var du så trött, för nattsömnen och rutinerna är helt väck efter en dryg veckas påsklov i Hallsta och i Jämtland hos morfar och mormor. Vi kom med nattbåten och du var så pigg på färjan, härjade och byggde koja, men någonstans vid flygplatsen däckade du och jag bar dig i säng. Du märkte inte när jag tog av dig skorna och sov i dina kläder hela natten.
Vi väckte dig med sång och ett paket på sängen, och du blev så himla glad för paketets innehåll. William lämnade vi sovande i sin säng och Saga kröp upp i mitt knä medan du öppnade paketet vi tagit med upp. "Mamma, det är byxorna jag önskade mig!" utbrast du och jag log brett, för du hade råkat se länken med byxorna när jag tipsade din mormor. Med byxorna i handen flög du ut ur rummet. Du var så trött, men jag trodde att du skulle rusa ner till köket och nästa paket, men icke! Du skulle hämta William. Du ville ge honom snöret, för du vill att alla är delaktiga och har det bra. Istället skämdes du när du insåg att du väckt honom när vi tänkt att han skulle sova. Du skäms när du gör fel nu, men jag vill inte det. Det känns som att jag hela tiden säger "det är okej" till dig. För du är så omtänksam och kärleksfull och vill så gärna hjälpa till, men det gör att du ofta råkar ställa till det lite. Men det gör faktiskt ingenting. Vi är så stolta över dig, Livia. Idag skyndade du före till köket för att du ville hjälpa till med tårtan, och råkade tappa ena bunken med chokladfyllning. Du skämdes och sprang och gömde dig, så när jag kom ner i köket stod kylskåpet öppet och det var choklad på hela golvet framför diskhon. Jag vet inte om du kommer att minnas den händelsen när du är vuxen, Livia, men jag glömmer den inte. Jag blev så himla ledsen - inte för chokladen, utan för att du gömde dig. För att du trodde att jag skulle bli arg. Så jag ropade med så avslappnad röst jag kunde "Livia, du glömde stänga kylen. tack för att du ville hjälpa mig, men vi kan inte lämna kylskåpet öppet för då blir maten dålig." Då kikade du fram, röd i ansiktet, och vi hjälptes åt att städa upp. Jag tackade dig för att du försökt hjälpa till. Om du kommer minnas den här när du är vuxen, hoppas jag att du minns orden: Det är okej att spilla. Det är okej att tappa någonting. Och jag hoppas att du kommer att minnas att jag inte blev arg om det skedde en olycka, bara om du förstörde någonting med flit. Det är den mamman jag vill vara till dig. Det är den mamman du förtjänar, min fantastiska lilla solstråle.
Där är vi nu. Just nu älskar du att få hjälpa till men du förstår inte dina egna begränsningar. Du vill hjälpa mig med William och göra allt jag gör, vilket skrämmer slag på mig ibland, som när du försöker lyfta upp honom i hans stol när vi ska äta. Jag är så rädd att ni trillar. Du får gärna hjälpa mig med det mesta annat, och du gillar främst att vara med och laga mat eller baka. Du börjar bli riktigt duktig på att hjälpa till, men du är så ivrig. Du försöker ligga tre steg före hela tiden och jag får ofta kämpa för att behålla det där lugnet. Ibland brister det och jag får säga åt dig på skarpen, vilket ger mig sådana vibbar av hur mina föräldrar troligtvis fick kämpa med mig och min iver att jag har svårt att hålla mig för skratt. Vi skrattar mycket, du och jag.
"Jag gillar inte när du är arg, mamma" kan du säga.
"Jag gillar inte att vara arg" brukar jag svara. "Jag gillar att vara glad. Men ibland blir man arg, och det är okej. Men det är inte okej att skrika, eller hur?"
Jag älskar den åldern du är i nu, för vi har djupa och filosofiska diskussioner. Du frågar om allt och jag svarar. Ibland svarar jag att jag inte vet, och du blir alltid lika förvånad. Men då brukar min telefon kunna ta reda på det du vill veta. Det är nu vi lägger grunderna för dina värderingar, och jag hoppas att jag gör ett bra jobb. Vi pratar om vikten av att hjälpa till, att lyssna och bli lyssnad på, att säga stopp, om att inte slåss men att det är okej att känna starka känslor, vart det är okej att prata om bajs och att man bara får pilla sig på könsorganet i badet eller i badrummet, och man måste tvätta händerna noggrant efteråt. Allt sådant som är så självklart för oss vuxna lär du dig nu och du frågar "varför då?" säkert tio gånger på en kvart. Jag trodde det skulle vara jobbigt, men det är riktigt kul. Du lyssnar och funderar på svaren, sedan återkommer dem i era lekar och du kan säga något flera veckor efter en konversation där jag överrumplas av att du minns någonting och kopplar ihop samtalet i ett liknande ämne.
Du sover oftast hela nätterna nu, och vaknar allt mer sällan för att komma in till mig. För bara några månader sedan kom du alltid, antingen vid midnatt eller vid tresnåret, och kröp upp och ville sova på min arm under mitt täcke. Nu börjar du uttrycka dig att du vill vara självständig. Du har till och med sagt att du vill sova själv, så du får ibland sova på golvet eller i kojan över er säng. Senaste veckan har du kommit in till mig en enda gång. Jag saknar dig. Jag älskar att kramas och gosa med dig på morgonen, så jag uppmuntrar verkligen vårt morgon-gos. Det tycker du om och missar vi morgon-gos i sängen sitter du gärna en stund i mitt knä.
Du är 107 cm lång och väger omkring 16kg. Du har 27 i skostorlek och vill ha långt hår "som moster" även om du är ganska håröm och inte gillar att få det borstat. Du står ut under protester för du vill ju ha långt hår fastän det gör ont. Moster är din stora idol. Du älskar enhörningar och favoritfärgen är rosa, lila, glitter och regnbåge. Du ska ha regnbågstema på kalaset på lördag och vi hjälptes åt med att måla inbjudningskort.
Du äter faktiskt jättebra. Fisk äter du inte, men tonfisk går bra (för det är ju inte fisk, sa du till din syster när vi åt pizza häromdagen varpå jag i sista ögonblicket hann stoppa din moster från att säga att det visst är fisk) och du smakar motvilligt lite då och då. Annars varierar det lite om du är trött på en viss mat eller ej. Favoritmaten är mammas spagetti och köttfärssås tätt följs av mina köttbullar, vilket är komiskt eftersom det mest är din pappa som lagar mat här hemma. Du äter bra varannan måltid. BVC tror att du äter för lite, men förskolan säger att du är en av dem som äter mest, men att du är väldigt selektiv från dag till dag om vad du äter.
Du borstar tänderna själv först, sedan tar vi resten av tandtrollen. Vi introducerade nytt fredagsmys och det är du tokig i. Det ska bli spännande att se hur det påverkar dina tänder, för du har fått rungande applåder vid alla besök hos tandläkaren. Några tänder säger du är lite lösa, men jag tror inget är på väg ut ännu.
Du älskar att dansa och älskar musik. Danslektionerna på lördagarna är veckans höjdpunkt. Du älskar förskolan också och har en bra grupp där, du är bästa vän med två tjejer som heter Annika och Vendla, men du umgås och leker jättebra med alla. Bianca, Bella, Isabella och Oda är andra namn som det pratas mycket om hemma. Men allra bästa kompisen heter Selma, som du är uppvuxen med. Ni är fortfarande oskiljaktiga.
Hemma är du väldigt kreativ, du gör hellre smycken än pärlplattor nu. Du pusslar mycket på förskolan, men hemma vill du helst måla och klippa med sax. Du älskar att skapa och vi gör mycket måleri ihop. Skriva är det senaste du fastnat för och du kan skriva ditt namn utan problem. Du skriver även Saga fast med bakvänt S och sedan ber du oss ofta skriva saker som du sedan kopierar. Du börjar försöka läsa själv och tolkar vissa ord. Därför fick du en stor bokstavstavla i present av oss. Vi hoppas flytta snart så att du kan få ett eget rum och då kan du sitta vid ett eget litet bord och skriva.
Du älskar att bygga med duplo, men vill egentligen ha smålego nu. Ni leker med duplot hemma varje dag, ni tre. Oftare får William också vara med, men ibland tar ni era skapelser till övervåningen för att få vara i fred. Du leker annars gärna med gosedjur och klär på dem kläder, dockor och att leka familj är något ni också gör hela tiden. Det är så roligt att höra hur ni kopierar oss och vad vi säger, eller återspelar hela scener vi just haft, med era dockor och gosedjur. Det gör att vi föräldrar blir väldigt medvetna om vad vi säger och hur vi agerar.
Det är lätt att bli arg på dig just nu, för du är så självgående och så smart, så klok och kan så mycket att man får för sig att du är typ 10. Det göra tt vi alla har för höga förväntningar, så när du beter dig mer som en femåring blir vi arga eller förvånade. Det är inte okej och vi påminner konstant varandra om det. "Hon är bara fem, hon vet vad som är rätt och fel, men måste fortfarande testa". Du testar ständigt gränserna och försöker med alla medel få som du vill: lögner, att gömma dig, ignorera oss eller gallskrika. Då erbjuder vi dig kramar och säger: "Det är okej att bli arg. Det är okej att tycka att mamma är dum när du inte får som du vill."
Men för det mesta är du glad och självständig, vi behöver aldrig sysselsätta dig utan du hittar på saker hela tiden och får igång alla andra också. Du är allas kompis och du har börjat säga "jag älskar dig" när du känner det, precis som jag gör, vilket har lett till många fina ögonblick med din pappa, moster, syster och säker ännu fler.
Du fick prova på UNO nu när vi var hos momma, och det älskade du. Vi ser fram emot många spännande spelkvällar framöver! Du är rolig att spela med, busig och försöker fuska lagom mycket. Att spela är ett perfekt sätt att lära dig regler. Vi ser inte fuskande eller lögner som någonting negativt hos dig. Du utforskar ju kommunikation just nu, och lär dig socialt samspel.
Du brukar somna 2-10 minuter efter att vi släcker, bara man får dig att lkigga still. Du brukar säga att du hatar att vänta och inte gillar att sova. Ikväll somnade du medan jag drog för gardinerna efter godnattsagan. Vi läste Guldäpplen med silverblad, Dela med dig Sickan och Grogg och Dino får problem. Annars gillar du Spiderman, Randigrå, Saga-böckerna och Musse & Helium. Du älskar Paw Patrol och Gabis Dollhouse som serier, Frozen, Sing I, Sing II och Bernard och Bianca som filmer.
För fem år sedan var jag helt fascinerad av dig. Men den känslan är ingenting mot hur fascinerad jag är av dig nu. Du lär mig så mycket varje dag och jag älskar dig mer än några ord kan beskriva. Tack för att jag får hänga med på dina äventyr, min älskade lilla dotter!