När stormen inte kom
Jag ser blå himmel mellan molnen. Det är så vackert. Morgonens solstrålar letar sig fram och färgar löven som klamrar sig fast på trädens grenar gyllene. Det skulle ha varit storm i natt. Men den kom inte. Det blev bara vanligt höstväder, regn och lite vind. Jag satt uppe ganska sent och väntade på stormen som inte kom. För jag älskar att höra regnet smattra mot fönsterrutan. Det är fridfullt. Mäktigt.
Jag är en konstig människa, som letar efter skönhet i allt. Men har ni betraktat vattendropparna som rinner ned för fönsterrutan? Serr hur de glänser i skenet från stearinljusen? Vattendropparna, dagen efter skyfallet, som gnistrar likt diamanter på blad och kvistar? Har ni sett ett spindelnät i morgondaggen?
Jag älskar regnet. Efter regn kommer solsken. Och efter solsken kommer regn. Oavsett vad jag tycker om det är det naturens gång. Balansen i vår värld. Efter sorg kommer glädje, efter glädje kommer sorg. Och vet ni? Det börjar regna nu igen. Trots den blå himlen. Och jag är lycklig, för jag ska köra bil till jobbet. Om man inte tillåter sig att bli lycklig för de små detaljerna, vad ska då göra en lycklig?
