När Annie...

Hej du lille vilde Wille. Vad du är underbar! Inga ord kan beskriva hur mycket du betyder för oss allihop. Du charmar alla du träffar, flirtar med damerna i mataffären och har alla förskolebarnen runt ditt lillfinger - de samlas i flock varenda gång du kommer för att hämta eller lämna dina systrar.

10 månader… det känns så orimligt att du bara är så liten. Enligt BVC är du som en ettåring i din utveckling, både motoriskt och ljudmässigt. Du är 74-75cm lång (du ville inte ligga still när vi mätte dig) och väger 9,32kg BVC tycker att det är för lite och tycker att vi ska ge dig välling igen på dagen, men du äter som en häst och vid förra kontrollen var sköterskan envis med att vi skulle sluta. Inte en chans att vi börjar på nytt nu när du äntligen vant dig av med det!

Vid 9-månaderskollen hade du lurat i oss att du behövde en massa ersättning och välling, eftersom det var enklare för dig att dricka än att äta mat, så övergick du mer och mer åt det. Det fick vi förmaningar om från BVC. Men dagen efter besöket ändrade vi det, slutade först med ersättning dagtid och fasade ut det på natten, med resultatet att du började sova regelbundet hela nätter! Innan dess var det enstaka gånger. Men nu somnar du själv vid halv åtta-åtta, med en flaska varmvatten i spjälsängen. Ibland du vaknar till vid midnatt och vill ha en ny blöja, mer varmt vatten och en förälder att gosa med. I så fall somnar du om i vår säg och sover där resten av natten. Du vaknar kvittandes vid halv sju-sju. Det känns så lyxigt!

Vi kommer att fasa ut vattnet när det närmar sig att blöjan ska av. BVC-sköterskan tyckte vi ska fasa ut det nu, så att han äter mer, men sanningen är att han äter mer eller lika mycket som jag. Vi är inte ett dugg oroliga för den biten. Till frukost går det åt ca 2dl gröt med en klick hemgjord aprikos&katrinplommonkräm och en leverpastej-macka. Du älskar att äta själv och får backorna i små rutor på kanske 1,5cm2. Du kan dricka ur glas, men hemma får du bara flaskor eller barnglas, för det roligaste som finns är att kladda med maten och plaska i vatten. Det börjar du med så fort du känner dig mätt, så det är inte ovanligt att du får 2-3 duschar om dagen beroende på hur mycket du lyckas kladda ner dig skev och med vad. 

Vi har kommit in i bra rutiner nu. Oftast lämnar pappa dina systrar på förskolan, och du och jag hänger hemma tills det är dags att hämta dem igen. Du sover en sväng mellan 10-11:30 och då passar jag på att städa eller plugga. Vi var sjuka för några veckor sedan och då sov jag med dig, det var så skönt! Efter vilan äter vi lunch, du och jag. Din pappa har förberett matlådor till oss. Sedan leker och myser vi, du älskar duplot. Vid halv två åker vi mot förskolan och du brukar dåsa till, men sällan somna. Om du somnar kan jag smyga in och hämta tjejerna i lugn och ro, men oftast hänger du med in. Barnen älskar dig, särskilt en flicka som heter Vendla. Hon är så duktig på att bära dig och du springer fram till henne och sträcker ut armarna. Hon är nog din första kärlek, och du hennes.

Efter mellanmål så brukar du vilja sova igen, och mellan 15-17 går det allt oftare att lyckas få dig att sova. Vi väcker dig alltid vid 17, annars somnar du inte på kvällen. Vissa dagar vägrar du att somna, så då kanske du bara tar en powernap på några minuter. Men jag har aldrig haft ett barn som somnar så gott som du gör. Vi bäddar ner dig med en flaska med ljummet eller varmt vatten, i gosiga filtar i din spjälsäng. Slår på en lampa som lyser i lite olika färger, och där somnar du lugnt. Vi har babymonitorn på, bästa uppfinningen. För går man in till dig vaknar du vid minsta knak i golvet! Du är extremt lättväckt. När vi ska gå och lägga oss brukar du vakna av att vi flyttar påslakanen. Däremot kan tjejerna tjoa på nedervåningen, eller rent av gallskrika på varandra, utan att du vaknar. De sover igenom dina skrik också. 

Bada? Det älskar du. Oj vad arg du blir om vi eller dina systrar badar utan dig! Du hänger på badkaret som en liten apa och försöker ta dig in. Du älskar att plaska och det bästa som finns är att få göra det med dina systrar. De är inte lika förtjusta dock, för då får ni inte så mycket vatten. Du klarar ju inte det ännu. Ett par-tre centimeter om du badar själv (vilket du ofta gör när jag hänger tvätt intill) eller fem-tio om du sitter med dina systrar och jag betraktar er från en pall intill. Dina systrar tycker att du är stor nog att bada på egen hand, men det tycker inte vi föräldrar. Du kanske verkar stor, William, men skenet bedrar.

Du börjar gilla mer och mer att läsa böcker, bläddra i dem och är engagerad de få gångerna vi har dig med vid nattningen. Oftast däckar du innan vi läser, men ibland läser vi på dagen, du och jag. Du älskar att bli kastad i luften, att leka tittut och att få lägga saker i behållare. Du fyller vår askhink med duplo, lägger dina leksaker i toastolen och tömmer badleksakerna från sin korg en och en för att lägga dem i badkaret. Jag brukar få plocka duplo ur mina skor och få leta efter mina skosulor i din leksakslåda.

Tack och lov har du dina favoritställen att lägga saker i, så kollar man bara där brukar man hitta det man letar efter. Favoritföremålet att lägga bort är fjärrkontrollen. Din pappa glömmer den på vardagsrumsbordet och du är riktigt nabb på att få tag på den. Oftast lägger du den i askhinken eller i leksakslådan. Du är riktigt busig och skrattar högt om vi säger ”nej”, så det gäller att hålla huvudet kallt och inte reagera när du gör något vi inte vill att du ska fortsätta med. Annars är det garanterat att du gör om det trettio gånger till.

På tal om att sno saker och säga nej: du vägrar ligga still vid blöjbyten och är en riktig liten mask, slingrar dig och försöker komma loss. Det enda som brukar fungera för att du ska ligga still länge nog för att vi ska kunna göra rent dig är att låtsas att du inte får ta tvålpumpens huvud, då garvar du och tar det och är nöjd en stund medan du leker med din fångst, men inte länge nog att vi hinner klart. Nej, den nya blöjan och kläderna får åka på i farten eller på golvet, för lagom tills dess är du en liten spratteldocka. Vem har tid att ligga still?!

Du säger ”mamma” men du har också börjat kalla pappa för ”dada”. Jag kallar ju din pappa för ”daddy” när jag pratar om honom med dig, så det är inte konstigt. Du har även sagt Lia, annars är det mest tvåstaviga läten. Mest poppis är ”da-da-da”, ”abbabba” och ”gagga”. Ute säger du nästan ingenting, men hemma pladdrar du gärna och högt, särskilt vid matbordet. Du har långa konversationer med oss och med dig själv eller din mat.

Vi har sorterat bort typ alla ”bodys” nu, för du är inte stilla nog att vi kan knäppa dem mellan benen. Du är så härligt knubbig att många plagg i 74 sitter väldigt tight, så jag hoppas kunna rensa ut och byta upp en storlek kommande veckan. Livia hade 74 när hon var ett år, Saga 80. Hittills är du vår största skrutt, vårt lilla troll. 

Dina syskon älskar dig, mest Livia. Saga är rätt trött på dig och att du hela tiden ska riva hennes duplohus eller ta gubbarna hon leker med. När jag inte ser brukar hon knuffa bort dig, men när jag ser är hon en riktig ängel. Livia knuffas inte, men kan ta tag och nypas när hon blir arg på dig. Det är vår största konversation just nu, att bebisar inte förstår och att de måste ha tålamod med dig. Vi pratar med dig och säger ”Nej William, den där hade Livia, du får ha den här istället”, tar tillbaka den stulna klossen och bygger egna små torn du kan riva eller leka med.

Tjejerna är jätteduktiga på att låta dig vara med och att ge dig saker att leka med för att du inte ska störa dem. Vill de vara ifred tar de med sig sina leksaker och går upp på rummet. Då står du och skakar galler nere i hallen och spanar uppför trappan. Du älskar dina systrar. Ingenting får dig att le eller skratta så mycket som deras uppmärksamhet. Det är besvarat. Livia vill att vi skaffar en till bebis till nu så att du har någon att leka med. Kanske en bra långsiktig lösning, men det lär inte hålla dig borta från duplot närmsta året!

Något vi behöver hålla dig borta från är dina systrars färg. Du satt glatt och tuggade på en färgkaka under bordet när de satt och målade med sina akvarellfärger häromveckan. Du visste precis att du inte gick, för du log stort mot mig när jag hittade dig och tog den ifrån dig. Jag var just i färd med att fotografera tjejerna så det hamnade på bild. Du har annars inte provat färg. Men snart ska du få prova fingerfärg, det tror jag att du koller älska.

Du är busig med katterna men snäll överlag med hundarna. Du vill gärna dra i deras pälsar, men gosar in dig i Hollies mjuka fäll. Ligger hon ner försöker du ibland lägga dig hos henne. Akira och du kommer inte lika bra överens. Hon tycker att du är jobbig, och Sauron håller med dig. Men Geisha älskar att du klappar och drar i henne, och ser bara lite, lite irriterad ut när du drar henne i svansen.

Men snart är det vår och sommar, vi börjar hitta ut i trädgården igen, satte upp en babygunga och letar hus. Just nu går minuterna alldeles för fort och jag vill bara stanna tiden, vara här i nuet och pussa dina mjuka, runda kinder, sniffa på dina gyllene lockar och höra ditt skratt och joller vibrera mot mitt hjärta när vi kramas. Du är helt underbar just nu. Helt fantastisk. Vårt stora, lilla troll. 

Du är helt underbar just nu. Helt fantastisk. Vårt stora, lilla troll.